About getting there…

I´m still learning. And often I have the vocabulary but forget how to use it.

The other day I was on the phone with uncle Max, talking about my mothers accident. I did tell him that she was having operation. The minute I hanged up I realized that using the frase: having surgery would have made more sense…

The last couple of days have made me pick up a lot. And I also see the importance of me and William speaking english to each other at home. Calcot have been a good start in learning and practicing the language, but just a start. It pretty much repeats it self.

So I think my new work will give it a push in the right direction..

And what about my new work? Well, I´m employed by a company called Learning Together. And they are currently starting up their first support home. It is set up for two people with learning disabilities and autism. In the support work we are going to do we are using Gentle Teaching and RDI (Relationship Development Intervention). It´s different from what I have done before and I´m really looking forward to it. My colleges comes from all kinds of backgrounds, but we all are hand picked from about 300 applicants. And everybody seems to be very nice people!

 

Now it´s hooveringtime – before I head of to Heathrow to pick William up

 

Posted in UK | 3 Comments

Vallning

Alldeles utanför mitt jobb, förra jobb, så ligger ett stort fält. Där betar oftast kossor som sedan blir biff på restaurangens tallrikar. Men i höstas så ersattes kossorna av får.

Igår när jag körde till jobbet så vallades fåren in. På riktigt, av en hund. En stor vit skock som styrs av en liten energisk hund.  Fort gick det. Det hela fick mig att börja skratta…

Vänta tills ni ser det på riktigt!

 

Veckan kommer att gå fort, fast det börjar bli lite tråkigt redan nu. Ensamtid är mycket bättre när man vet att någon snart kommer hem…

Jag borde förmodligen åka och handla lite, kanske ta en sväng till Emmaus i Gloucester. Klä om soffan när jag kommer hem. Dona med lite sena julklappar till sverige. Fixa matdosa. Läsa på inför imorgon. Sist av allt måste jag ikväll försöka komma i säng i tid.

Posted in UK, Vardag | Leave a comment

Tjugotolv

 

 I ett kök, i ett annat land. Dricks årets sista kaffekanna, skickat från årets svenskar. Ensam. Jag är nog ensam i hela landet. Klart, jag har Max och Angie, och Pam. Men det är ju inte samma sak som att ha sina egna, där i det andra landet. Men ändock njutningsfullt.                          Papperet är rent, ja faktiskt helt blankt. Och jag ångrar inte för en sekund flytten. Årets flytt. Jag trodde nog inte själv att vi någonsin skulle göra det på riktigt. Men nu sitter jag här i köket, vid ett bord som känns som om vi alltid haft. Med en utsikt som förslår, och man dessutom aldrig tröttnar på. Bara en kikare som fattas…                      I ottan släppte jag av William vid bussen i Cirencester, magont och saknad redan där. Men efter att ha sovit i några timmar till så känns det bättre. Och om tre timmar går jag till jobbet. På Calcot. Två pass kvar, sen ledig en vecka för training på nya jobbet. Jag har även fått ett preliminärt ROTA där, 10 februari börjar med fyra veckor nattjobb. Bra. Det känns bra. Jobba fyra/ledig fyra. Perfekt om någon skulle vilja komma och hälsa på också ;)

Årets citat;

Ludwig 3,5år: När ska vi också flytta till England?

Årets film;

Titanic: Var ingen film för mig, men det var sällskapet som gjorde det!

Årets pint;

Var den på the bear i cirencester, med anna och pega. Kanske inte den godaste, men klart en av dom mest minnesvärda stunderna.

Listan kan göras oändlig. För mig i stort, just nu, handlade 2011 om att vänta på saker.

Jag ser fram emot Januari 2012. Månaden kommer att bli bra, magkänslan. Det mesta kommer att falla på plats. Jag kommer bli mer av Jennie. Jag och William. Vart vi än stannar eller tar oss. Oavsett så känns det bra när jag tänker på det – 2012

Kanske blir det ett av mina bästa år?

Posted in Arbete/Skola, deLux, UK, Vardag | 1 Comment

Existera

Runda slängar så arbetar jag 49 timmar i veckan. På springande fot. Med dussin av porslin på armarna. Jag har nog aldrig haft så starka armar som nu..

Eller så konstant sliten kropp, ömma fötter. Men allt det där är kroppsligt och går att genomlida. Det som tär är den konstanta känslan av utmattning och tröttheten som aldrig går över. I kombination med sömnlösa nätter, så sätts pricken över i.

Söndagen förra veckan, så sa jag upp mig. Med två veckors notice så slutar jag strax efter nyår. Då med en parentes att jag ska försöka jobba så mkt som möjligt i januari också. Kombinerat med training på nya jobbet.

Det. En bokning av resa tillbaka till Sverige.

En resa som är båda efterlängtad och läskig. Men det blir också fint att få åka tillbaka hem hit där en vardag på riktigt börjar. Med ett arbete som kommer att vara utvecklande. Att varje vecka äga 10timmar mer av sitt liv och inga split shifts.

Det är färdigväntat

Posted in Arbete/Skola, UK, Vardag | 3 Comments