mammas Chef

När jag var liten så hade jag en otrolig övertalningsförmåga på min mor, tjat. Så till slut så gav hon med sig och tog hål i mitt öra – smärtan gjorde att jag ångrade mig genast och det endast blev ett öra.

Min mors chef´s fru brukade alltid ge mig överblivna omaka örhängen. Hon var en otroligt glad och snäll tant som bröt på tyska. Hennes man, mammas chef, var lång, såg allvarlig ut och bröt även han på tyska – men skojade alltid. Jag minns dom som otroligt genomsnälla människor.

Under åren som gått sedan min mor slutat jobba där och dom gått i pension – så har jag ändå stött ihop eller sett dom på håll. Ibland så dyker dom också bara upp i tanken hos mig.

Som idag, när jag gick från ica med mjölk och blommor, så finns dom plötsligt där i tanken. Men det slår mig också att dom faktiskt inte finns mer. Deras liv fick ett tragiskt slut..

Och det går inte riktigt att greppa, att dom föll från en balkong på åttonde våningen och inte finns mer.

sorgligt

This entry was posted in Vardag. Bookmark the permalink.

One Response to mammas Chef

  1. annapanna says:

    Helt sinnessjukt egentligen när man tänker efter. De föll från en balkong och Nils försvann i en flod i Frankrike. Livet är bra märkligt och olyckor som dessa känns bara så fullständigt… onödiga..

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>