Logg: när allt blir värre?

Ja, alltså det här med att försöka få kakan att somna själv i sängen har i stort sett bara gett en positiv bieffekt. Han blir av med en hel del gaser när han gympar runt tills han blir helt utmattad. Annars så tar det fortfarande ca en timme, och mönstret är ganska lika varje gång. Sprattla runt – bli lite trött – gråta lite och vill koma upp – lugna ner sig och vila mot armen – ner i sängen igen  – och så börjar allt om från början. Tills han är så utmattad att han somnar. Det skonar inte våra ryggar särskilt mycket, tar längre tid. Han vaknar fortfarande i snitt fyra till fem gånger per natt. Och nu har dessutom dags vilorna blivit helt omöjliga… Allt är ur fas.

Jag upplever det som att pappan har lite lättare att få honom lugn i sängen, mina kvällar vill han vara hos mig. Vilket resulterar i gråt om jag inte tar upp honom.

Nu struntar vi lite i det här, somnar han hos oss efter kvällsvällingen så gör han det. Gör han det inte så försöker vi få honom att somna i sängen. Kanske har vi gett upp för fort eller så kanske vi inte är tillräckligt hårdnackade, men ingen av oss mår bra av hysteriskt gråt och stress…

PS. Jag har börjat jobba igen, lite som att komma hem. Pappan har precis landat i tyskland och ska turnera  i en vecka… Och inatt har vi haft en guldnatt!

This entry was posted in John, Vardag. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>