Ibland så finns det ingen titel

Jag har inte landat, jag har inte roligt, jag längtar inte hem och jag har tråkigt. Så tråkigt att jag halva dagen har stirrat ut genom dom skitiga fönstren. På soldiset därute, på getingarna som konstant flyger mot rutan med små knäppljud.

Jag längtar efter min älskade, för det är inte samma sak att göra saker utan honom. Jag har åkt runt till diverse småstäder och vandrat runt, letat efter saker eller bara druckit en kaffe. Och ju mer jag försöker fylla ut tiden och inte tänka på att det är flera dagar kvar tills han kommer tillbaka, desto mer tänker jag på det..

Nu väntar jag bara på att klockan ska bli så mycket att jag kan somna till en film högst upp i huset, med varmvattenflaskan, med tända värmeljus. Jag känner inte något, melankoli. Bara viljan att stirra ut genom fönstret. Att titta på klockan för att se en till timme passera. Dystert, det är dystert. I mitt hjärta. För tillfället.

Jag har den konstanta känslan av att jag är hemma och är sjuk, att jag inte får, kan gå ut. Så där deprimerande när alla andra lever sina liv utanför mitt fönster, men inte jag.

Men jag har gjort annat också, rensat bland jobb papper, börjat fila på en CV, lagat lunch, sökt ett jobb. Jag har duschat, i stora huset. Dödat spindlar i lilla huset. Stora spindlar. Kastat ut gråsuggor. Funderat på att ta bilen ner till affären. Eller en promenad.

Kanske imorgon..

This entry was posted in Vardag. Bookmark the permalink.

5 Responses to Ibland så finns det ingen titel

  1. William says:

    På söndag kväll sitter du och jag på en pub och hånglar!

  2. SmellyJennie says:

    Ni är fina ni, mina vänner. Ibland så måste man bara få tala om lite hur man känner och sedan kan man vakna upp med ett helt annat humör. Och dessutom så fick jag veta att jag får tillbaka mitt sällskap på söndag och inte behöver vänta ända till måndag!

    Gla´blev ja´

  3. mika says:

    åh! vad jobbigt men ändå fint det låter. är hon galen den där mika? ja, men ibland är det ju rätt skönt att få perspektiv.. att ha trist o känna sej svårmodig.. känn på melankolin, den rasar snart av dej!
    du är saknad här hemma ska du veta! men det är fint att ni vågat o provar vingarna!
    det kommer kännas bättre snart!
    virrig kommentar men hoppas du känner dej ok!
    många kramar!

  4. Per-Anders says:

    Du kommer vakna en morgon inom några dagar då allt är bättre och i benen sprätter det av nyfikenhet. Du har åkt ut på ett äventyr. Tänk att varje dag göra något nytt och uppleva England. Det är storslaget. När du vant dig kommer du att njuta hela dagarna. Åk till London eller Bristol. Googla på saker som händer.

    Det kommer bli hur grymt som helst. Och den morgonen kommer efter en kväll med ost. William är snart hemma.

  5. Annapanna says:

    Finaste hjärtat! Det känns tufft nu, men det kommer att bli bättre. Fast det vet du ju redan. Ser fram emot att se lite bilder från dina melankoliska dagar. Och om några månader kan du läsa inlägget och se skillnaden. Att det blev bra!

    Jag gråter för att jag har klippt av mig allt hår. Frisören tycker att det är tufft. Men jag ser ut som en tjock pojke. ” Vem är den tjocka pojken som står bredvid Per-Anders? Näää det där är hans fru!”
    Usch.
    Skype nån dag?

    Stora kramar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>